Väl framme i Puno tog vi en taxi till stranden där vår hyresvärd för natten väntade med sin båt för vidare färd ut till Islas Uros. På drygt ett hundratal egenproducerade vassöar bor idag Urufolket efter att ha konkurrerats ut av Aymara, en annan ursprungsbefolkning under 1900-talet. Idag lever en stor del av Urus på turismen.

Vinden friskade i rejält och det gick vågor även inomskärs … och under kvällen riste det allt värre i vår vassö och termometern kröp ner under nollan, samtidigt som vi kröp ner under fyra tunga alpackaulltäcken jämte dubbla värmeflaskor. För första gången saknar jag på riktigt min packning 🥶
Men även om det inte blev mycket av sömnen mojnade vinden under sena natten och vi
hoppade på båten i den tidiga och svinkalla morgonen, för att undersöka sjöns fågelliv.

Efter en lyckosam men stelfrusen morgontur, där doppingen naturligtvis var viktigast, var det väldigt välkommet med frukost.
Och snart var det dags att lämna Titicaca och Puno för att via Cusco ta oss till Puerto Maldonado och ”the real jungle” … och där väntar enligt senaste informationen också min ryggsäck på mig 😁