Efter en i fågelvärlden rätt stillsam majmånad surrar det så i telefonen. Vad som verkar vara en balkansångare, dvs. den östliga varianten av bergsångare, sitter och sjunger i ett buskage vid Möckelmossen. Zita och jag är nere och promenerar vid Koggerudden och jag tänker att den snart är försvunnen, men min adrenalinnivå stiger konstant i takt med att larmen fortsätter att droppa in. Så – tillbaka i Varberg är statusen fortfarande god och snart rullar Passaten österut. Nervöst när fågeln plötsligt lämnar sin buske och försvinner in i en större dunge, där den under den följande timmen enligt larmen inte kan återfinnas. Men jag rullar vidare och på Ölandsbron kommer det förlösande larmet – fågeln är tillbaka i sitt favoritbuskage. En hiskelig massa bilar vid parkeringen, men Hage – som kommit fem minuter före mig – håller en plats och snart står jag i klungan och tittar/lyssnar på fågeln. Enligt nya världslistan är det art nummer 462 i Sverige – GRATTS Lasse!