Kategoriarkiv: Ögonblick i naturen

En fläkt av Spetsbergen …

Plötsligt gick larmet om en alkekung i Vassbäck i Åsa. Några suddiga mobilbilder visade en fågel i sommardräkt, som simmade runt bland badande och fritidsbåtar i den sommarvarma småbåtshamnen. Som jag aldrig sett någon alkekung i sommardräkt och det dessutom var augustikryss hann jag knappt komma hem från Öland innan jag var på väg. Och visst var han på plats – dessutom stillsam och sällskaplig, vilket gav ypperliga fotomöjligheter. Kul!

Fjärilsbonanza i Grinduga

Eftersom vädret inte kunde vara lämpligare passade vi på att svänga förbi Grinduga och den vägsträcka som numera sköts på bästa sätt för fjärilarna – och därför i folkmun fått det passande namnet Fjärilsvägen. Kattunvisslare är en specialitet för området som vi såg, men roligast var nog att för första gången få se en av Sveriges största fjärilar – aspfjäril.

Skuleskogens nationalpark …

… var en väldigt trevlig bekantskap. Gick några långa och rätt krävande promenader i riktigt fin barrskogsmiljö.

Fågelmässigt har resan varit näst intill succé … det är väl bara den tretåiga hackspetten man mer eller mindre kunde räknat med att ha fått in … och sista morgonen säger plötsligt Zita – ”Där sitter den!”. Javisst – så var även den klar … och som en extra bonus fick vi sällskap av en nyfiken lavskrika på vägen tillbaka till bilen.

En vanlig orkidé i dessa skogar är skogsnycklar.

Lunch vid polcirkeln

På vägen ner mot kusten passerade vi skylten som visar var polcirkeln går … trodde jag. Men nu visade det sig att polcirkeln, beroende på variationen i jordaxelns lutning, för närvarande rör sig norrut med cirka 15 meter per år – eller 1500 meter på 100 år.

Jaja – vi passade på att fixa lite snabbmakaroner och köttfärssås nere vid Lilla Luleälven på samma gång 🙂

Luspebryggan

Javisst fanns här en och annan mygga, men långt ifrån så illa som ryktet gjorde gällande. Nu var det dags för Zita att kryssa videsparv … och för oss båda att höra sjungande dvärgsparv för första gången. Och det gick vägen – videsparven hörde vi bara, men dvärgsparvarna visade upp sig fint i detta norrländska myrlandskap.

Norrlands egen mes

Om resan till Abisko i stort följde inlandsvägen blir det kustvägen söderut. Första stoppet efter att ha lämnat Abisko i allt annat än inbjudande väder blev däremot Kiruna, där Zita köpte en ny regnjacka och jag ett nytt liggunderlag. Men viktigast var ändå besöket vid Institutionen för Rymdfysik … eftersom det är lättast tillgängliga lokalen för lappmes vilket också gav en bildmässig kvalitetsförbättring 🙂

Abisko

Ja, då var vi i själva sinnebilden för fjällvärlden. Efter en magiskt fin inledning tog vinden i och det blev – även i detta avseende – som man tänker sig fjällvärlden, med växlande mörka moln och strålande solsken ackompanjerat av en ihållande hård västvind.

Zita vid Lapporten – lika klassisk som ofrånkomlig vy!

Tyvärr öppnade liften upp till Njulla inte förrän imorgon, men det hindrade inte diverse promenader – bland annat i Stordalen, strax öster om Abisko.

Stordalens naturreservat – men ingen rödstrupig piplärka

Passade på att pröva det egenhändigt tillagade torrfodret – köttfärssås med snabbmakaroner. Mmmmm!

Stormkökslunch

Gick en sväng på Kungsleden, så kan man bocka av den på sin bucket list också 🙂

Silverforsen i Abisko

När möjligheten öppnar sig …

Bilen rullar vidare med två resenärer, som är lite småtrötta efter senaste natten i björngömsle. Dagens tänkta slutmål var ett fjällrävsgryt i Stekenjokk, men vi får se vad det blir …
Blåstjärten livade upp och vi tuggar oss fram via vackra vägar och goda fikapauser för att framåt tidig kväll återse Klimpfjäll – 29 år senare. Bestämmer oss för att slå upp tältet och letar efter lämplig plats när BA-larmet berättar att en nordsångare just i denna stund sjunger för full hals vid västra tunnelmynningen i Abisko – 73 mil bort.
Den korta frågan från Zita – ”Åker vi direkt?” – förenklar beslutsprocessen och snart rullar vi norrut genom ett midnattssoligt Norrland.

Klockan 04:40 – drygt åtta timmar senare – stänger jag så sista tomma luckan i ”Fotografier av svenska häckfåglar”, som förmodligen första svensk 😀

Såååå kul – men det var helt klart rätt gott att krypa ner i sovsäcken i tältet när adrenalinpåslaget började lägga sig …

Fantastisk utsikt från absiden