Åren sliter på kroppen och efter lång fördröjning på grund av corona var det så dags att byta ut min artrostrasiga vänsterhöft. Proffsen på Carlanderska i Göteborg fick äran att stå för servicen och måndagen den 24 augusti låg jag under skalpellen …
… allt gick som det för det mesta går – strålande – och dagen efter var jag hemma för ett antal veckors konvalescens.
Och valet föll på ekonomiprogrammet i Jönköping – lite närmre och därmed lite lättare. Flyttlasset gick 15 augusti till Simons superfräscha lägenhet 100 meter från högskolan – nu får vi bara hoppas att coronapandemin lägger sig …
… och farsan envisades med att föreviga sönerna, när de nu var på plats på Blåbärsstigen 6.
Ja … det blev väl mysiga syskonbilder ändå 🙂
Alla är hemma, solen skiner och såväl latten som frallorna är serverade i Solhagas trädgård. Vad mer kan man önska?
Fördrink i uterummet …
… där snart hela Zitas släkt slagit ner sina bopålar. Inledde med ett besök på Lars Lerin-muséet, som var något utöver det vanliga. Mycket folk och det kan man förstå, för det var oerhört läckra målningar …
Sen bar det av till Skoghall och tre husvisningar innan maten serverades hemma hos Nicklas och Louise …
… innan Zita och jag satte oss på planet till San Francisco för tre veckors semester. Hämtade ut en hyrbil och styrde kosan mot Monterey …
… så den 1 februari är hela familjen i Umeå och ordnar ett nytt boende till Max. Tre dygn i basaffärer som IKEA, Net on Net, El-Giganten och ICA Maxi senare är 25m2 möblerade, TV:n igång och kylskåpet laddat. Men vädret hade kunnat vara bättre …
Hann med en kort sväng till Max andra hem (E-puben) och att köra i diket på studentområdet innan vi lämnade Max lagande en chili i sitt nya hem.
Kom tack och lov med det ett av de två plan som lämnade Umeå i snökaoset.
