Författararkiv: lasse

En fläkt av Spetsbergen …

Plötsligt gick larmet om en alkekung i Vassbäck i Åsa. Några suddiga mobilbilder visade en fågel i sommardräkt, som simmade runt bland badande och fritidsbåtar i den sommarvarma småbåtshamnen. Som jag aldrig sett någon alkekung i sommardräkt och det dessutom var augustikryss hann jag knappt komma hem från Öland innan jag var på väg. Och visst var han på plats – dessutom stillsam och sällskaplig, vilket gav ypperliga fotomöjligheter. Kul!

Wanås skulpturpark

… var ett passande utflyktsmål så där mitt i sommaren. Många fräcka installationer – inte minst ljudkulissen som ropar ”Mamma!” och ”Pappa!” med ojämna mellanrum. Kissande kvinnan hör till den fasta utställningen liksom Jenny Holzers ingraverade aforismer i muren och en lada hade blivit iordningställd för att tillfälligt husera Martin Jacobsons enorma handmålade kulisser från Jonas Gardells ”Queen of F*cking Everything”. Kul i alla fall!

Fjärilsbonanza i Grinduga

Eftersom vädret inte kunde vara lämpligare passade vi på att svänga förbi Grinduga och den vägsträcka som numera sköts på bästa sätt för fjärilarna – och därför i folkmun fått det passande namnet Fjärilsvägen. Kattunvisslare är en specialitet för området som vi såg, men roligast var nog att för första gången få se en av Sveriges största fjärilar – aspfjäril.

Wij trädgårdar i Ockelbo

En avstickare till Ockelbo och trädgårdsinspiration stod först på dagens schema. Och visst var det välordnat och snyggt. Fräckast och mest särpräglad var kanske ändå 108 meter långa Skogens trädgård av Ulf Nordfjell, som återger den naturtyper och miljöer från Dalarna, men i en trädgårdstappning – myrar, järn, timrade väggar, granit, gran och björk.

Höga kusten

… rymde ju många idyller och var en positiv bekantskap. Precis så här i början av säsongen hade båtarna ut i skärgården inte ännu börjat gå, men ett trevligt fik i Bönhamn var öppet och erbjöd fin utsikt mot högbonden. Och Höga kustenbron var ett imponerande bygge …

Skuleskogens nationalpark …

… var en väldigt trevlig bekantskap. Gick några långa och rätt krävande promenader i riktigt fin barrskogsmiljö.

Fågelmässigt har resan varit näst intill succé … det är väl bara den tretåiga hackspetten man mer eller mindre kunde räknat med att ha fått in … och sista morgonen säger plötsligt Zita – ”Där sitter den!”. Javisst – så var även den klar … och som en extra bonus fick vi sällskap av en nyfiken lavskrika på vägen tillbaka till bilen.

En vanlig orkidé i dessa skogar är skogsnycklar.

Lunch vid polcirkeln

På vägen ner mot kusten passerade vi skylten som visar var polcirkeln går … trodde jag. Men nu visade det sig att polcirkeln, beroende på variationen i jordaxelns lutning, för närvarande rör sig norrut med cirka 15 meter per år – eller 1500 meter på 100 år.

Jaja – vi passade på att fixa lite snabbmakaroner och köttfärssås nere vid Lilla Luleälven på samma gång 🙂