Författararkiv: lasse

Bohuslän i juni

Lånade Lars och Bittes stuga i Strömstad och var turister i Bohuslän några dagar i slutet av juni. Bristen på andra turister och kanske framför allt norrmän var påfallande, men det betydde ju mer plats åt oss 🙂

Körde via Pilane-parken på vägen upp och det var – som alla sagt – en spännande upplevelse.

Ja, naturligtvis hann vi med en tur till Gerum, där en tokstationär svartvingad glada gick rakt in på junilistan.

Även Nordiska Akvarellmuséet i Skärhamn var en ny, men inte mindre angenäm, bekantskap. Såväl Maria Nordin som – förstås – Lars Lerin imponerade.

Ölandsutflykt

I dessa Corona-tider är ”hemester” ordet för dagen och vi hänger på trenden och rullar mot Öland. Med Brukshotellet i Mörbylånga som bas bar det såväl söderut som norrut på ön under några dagar efter terminsslut.

KRYSS IGEN ….

… just innan maj tog slut kom larmet. Mikael Nilsson och Mikael Molin hade hittat en möjlig, eller utifrån bilderna mycket trolig, ORIENTPIPARE i Torslandaviken. Förstafynd för Sverige och tredje fyndet i VP. En kort fråga om Zita skulle med och tre minuter senare satt vi i bilen på väg norrut. Och väl framme var fågeln på plats och även om soldallret suddade ut de flesta konturerna kändes det rätt. Framåt kvällen – långt efter vi lämnat – säkrades de sista karaktärerna och kryss nummer 451 var i hamn 🙂

Kanske inte någon framsida på National Geographic, men ett häftigt fynd 🙂

Rosenfinkar

En art som definitivt behövde uppdateras i mitt fotoarkiv var rosenfink – denna läckert röda art med sin karakteristiska sång. Morgan berättade att han haft en sjungande, utfärgad hane i södra Falkenberg, så en vacker, men tidig morgon i slutet av maj var jag på plats. Och efter några härliga timmar hade jag bilderna jag saknat. Helt OK!

En vår som går till historien …

… med kanske inte helt positiva konnotationer. Förutom all sjukvårdskontakt en planerad höftledsoperation, högt blodtryck och hjärtflimmer innebar för mig …

… ledde kinesiska matvanor snart till att hela världen hamnade i karantän och CORONA och COVID-19 var på allas läppar. För egen del ledde det till att skolmiljön ersattes av digital distansundervisning, att min förestående höftledsoperation sköts på obestämd framtid och, inte minst, förbättrad handhygien. Uterummet blev min nya arbetsplats – bekvämt, men ack så trist …

Sicket skådespel

Nere vid Hallandsåsen hittades i början av det nya året den största bergfinksflock som någonsin setts i Sverige (och världen?). Zita, Lars och jag rullade dit och fick en upplevelse av mängd vi sent ska glömma. Givetvis helt omöjligt att avgöra antal, men flera miljoner individer handlade det definitivt om. Fåglarna kom för att ta nattkvist i kvällningen och det var som en timslång våg av kompakt biomassa som passerade strax över våra huvuden. Imponerande!

Helt magiskt!!!!!

Sol och bad i Mirissa

Och nu hade vi gjort oss förtjänta av semester … Strandnära läge och långa promenader längs stranden …

… varvades med adrenalinstinna riksha-färder i lankesisk trafikmiljö …

… OCH, en halvdagsutflykt för att få se världens största däggdjur, BLÅVAL …

Sinharaja World Heritage Rain Forest – dag två

Uppe med tuppen. Idag ska vi åka fyrhjulsdrivet på den enda väg som leder in mot parkens centrum.

Thilina och en lokalguide
Dagens första endem – Orange-billed Babbler
Ytterligare en endem – Black-capped Bulbul

Och inte bara uppe med tuppen, utan snart också framme hos tuppen … första målet var en utfodringsplats för Sri Lanka Spurfowl och Sri Lanka Junglefowl … och de var snart klara …

Den engagerade eldsjäl som alltsedan 70-talet kämpat för bevarandet av Sinharajas skogar och dessutom driver en enkel lodge där jeepvägen slutar heter Martin Vijesinghe. Här blev det frukost till underhållning av aktiviteterna vid lodgens alla feeders.

Inne i det som utgör den egentliga nationalparken fortsatte arterna att strömma till. Roligast var nog några Red-faced Malkohas, som höll till i trädtopparna säkert 100 meter över våra huvuden … för att efter vi väntat tålmodigt plötsligt hoppa kring strax ovanför oss … så blev det bilder också

Red-faced Malkoha

Allt handlar naturligtvis inte bara om fåglar … eller …
En ack så liten, men inte mindre läcker, Green Vine Snake försökte förgäves att smälta in i omgivningens grönska …

Dagen lider mot sitt slut och vid parkkontoret möts vi av en grupp av Sri Lankas nationalfågel – Sri Lanka Blue Magpie, vilket i sin tur innebär att vi lyckades att på mindre än fem dagar se samtliga öns 32 endemer. Well done!