Big Morongo Canyon Preserve

… var en trevlig bekantskap. Vi lämnar dimman och landskapet blir alltmer ökenartat, men så finns det oaser i det torra … Tack och lov hade de inte öppnat när vi kom i arla morgonen, eftersom ett träd helt sonika med dunder och brak rasade ner över parkeringsplatsen just när vi gående passerade. Fina boardwalks och många feeders …

… och vägen ner mot Salton Sea gick i sakta mak genom den oerhört läckra nationalparken – Josua Tree NP …

Los Angeles

… och med boende på Sunset Boulevard kunde man inte bli annat än turist. Guidad rundtur och långa promenader sägs vara bra sätt att lära känna en stad och – javisst, vi såg i alla fall en hel del …

Tyvärr var vädret rätt igengrott, vilket gjorde att Hollywood-skylten försvann i dimman, men på gatunivå gjorde det mindre …

… en stad som med tiden kändes som en rätt trevlig bekantskap

Endem … ?

Jo, öarna har varit avskilda från fastlandet under eoner, vilket gjort att djurlivet utvecklats fritt från inblandning. Här finns också ett stort antal distinkta raser av såväl fåglar som annat liv och en del har uppgraderats till goda arter – så som Island Scrub Jay, som endast finns här i hela världen!

… men också den oerhört gulliga miniräven Island Fox, som smyger omkring i det höga gräset.

Channel Islands – eller bara en endem …

Efter en genomdimmig resa längs Highway 1 nådde vi Ventura, som är utgångspunkten för båtarna ut till Santa Cruz och Channel Islands. Här fanns nästa möjlighet för blåval, men lyckan stod oss inte bi. Dock blev det fler knölvalar, gott om delfiner och en hiskelig massa gråliror.

Raritetsmånaden maj … och en bit in i juni …

Det började med ett förstafynd, och sen ett till för att följas upp av ett andrafynd och slutligen – när maj just blivit juni – av ett tredjefynd för landet. Magiskt – och dessutom kunde jag vara på plats överallt – även om det krävde flyg till Gotland och ribbåt till Nidingen.

Näst i tur var den gulgrå sparven som höll till nere vid Hoburgen några dagar i mitten av månaden. Återigen ett förstafynd för Sverige!
Mindre än en vecka därefter bar det av till Öland för Sveriges andra spetsstjärtade duva. Nu visste man ju att den var kryssbar 🙂
Några av dem som tog sig ut till Nidingen i början av juni för att kryssa saxaulsångare. Men den visade sig inte helt enkel och vi var bara några stycken som fick godtagbara obsar av denna skulkare – de bästa fick nog Johan Frölinghaus och jag 🙂

Ja, vad är det som låter …

… så resonerade man i Uppland i mitten av april och efter mycket om och men kom man slutligen fram till att det var Sveriges första Wilsonbeckasin som spelade i vårnatten. Sagt och gjort – och 50 mil senare stod jag tillsammans med 500 andra på ett hygge längs Knypplanvägen, en smått surrealistisk upplevelse. Men det gick vägen och årets andra kryss – nummer 445 – var i hamn!

Nattmagi – och kanske kan man höra den spela i bakgrunden 😉