Mot Sinharaja World Heritage Rain Forest

… Sri Lankas sista spillra av ursprunglig regnskog, med så gott som alla endemer förutom allt annat, var målet för de avslutande två dagarna med naturfokus. Fick ett rum med utsikt strax utanför parken.

Thilina, vår lokale guide och jag under traktens bodhi-träd

… och överst på önskelistan stod naturligtvis Serendib Scops Owl, som inte ens var uppfunnen när jag var här senast – den beskrevs första gången så sent som 2001. Och visst hade vår guide järnkoll på var de befann sig …

Sri Lanka Frogmouth på grenen intill

… och när mörkret föll var det dags för att om möjligt få en skymt av en annan endem som stod nästan lika högt på önskelistan – Sri Lanka Bay Owl.
Thilina kände till en möjlig hotspot och efter en svettig klättring på smala stigar i nermörkret, med blinkande eldflugor som enda synligt sällskap, var vi framme. Hörde något som kan ha varit en uggla när Thilinas telefon ringde och meddelade att en Bay Owl just nu ropade nära vägen vid park entrance. Snabb förflyttning tillbaka till bilen på lika slingrande och mörka stigar, racerkörning en knapp mil och vi var framme … och där satt den, fullt exponerad i ficklampans sken. Häftigt!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *