… för natten strax över 3000 m.ö.h. var bara början. Usla vägar, men det bär hela tiden uppåt. Alejandro och vår chaufför bjöd på en fantastisk vägkantsfrukost när solen sakta skrämde frosten på flykten vid polylepisskogen kring 3700 m.ö.h. Jobbigt att gå, men vilka vyer 🤩
… och dagen innan tidig avfärd insåg jag att jag bokat utflykten till fel dag 😨 Frenetiska försök att få ta på våra guider för att boka om lyckades med tiden – tack vare vår spansktalande reskamrat – och vi rullade upp mot höjderna i öster … i lagom tid för att tillbringa timtal i stadens lika ökända som stillastående bilköer. Men snart öppnar sig ett mäktigt landskap.
Det märks på orken att vi klättrat och natten tillbringades i den genuint pittoreska och ensligt belägna byn Huachupampa (3200 m.ö.h.).
Några mil söder om Lima ligger den lilla fiskebyn Pucusana. Här kan man hyra en båt och komma ut lite på havet för att möta sjölejon och kanske en och annan fågel.
I hamnen hade man just landat dagens fångst – en aldrig sinande ström av hajar, som ska levereras till Lima under dagen.
Trivsam båttur runt en ö utanför gav lite bilder på sjölejon, pingviner, skarvar, sulor och den endemiska, men ack så enfärgat bruna Seaside Cinclodes.
… är några laguner som ligger i utkanten av Lima och naturligtvis hyser ett antal nya arter. Ett problem är att det ligger granne med ett av de mest välbärgade ”gated communities” kring huvudstaden och man måste passera den nitiska vaktposten … något vår taxichaufför skötte med glans – ”vi skulle bara besöka våra släktingar” 😀
Kul att skåda och plåta i helt nya miljöer …
Så var det äntligen dags, efter många planeringsmöten med Niklas och Mia om resrutten, många långa och förvirrade samtal med Lufthansas telefonsupport, så slutligen packning och transport till Landvetter och vi var på väg. Det underbara första mötet med ett nytt land … här strandpromenaden i stadsdelen Miraflores i Lima. Och kryssen bara ramlar in …
En spelgalen rackelhane har under några veckor figurerat i diverse rapporter och det är ju en chans man inte gärna vill missa. Morgan och jag planerar en heldag och efter blåstjärt och mandarinand i Karlshamn och blåvingad årta i Lund hittar vi fram till Traneröds mosse efter lite letande och till rackelhanen, som är mer sällskaplig än väntat. En riktigt kul bekantskap 😊
Såg att Ridgeway’s Hawk var möjlig att se i en gated community i Punta Cana och vi var snart på väg … men … så lätt var det inte … jaså, vi har ingen inbjudan … då får ni vänta utanför till informationen öppnar om halvannan timme … nej, det finns inget annat sätt …
Fan, tänkte jag och vi var på väg att sätta oss i bilen och åka därifrån när ett bekant läte hördes från buskarna alldeles invid bilen … och … där var den. En lätt orolig Ridgeway´s Hawk jagades av upprörda småfåglar genom grenverket för att till slut landa på en lite öppnare gren och jag fick även lite bilder. Så svårt, men ändå så lätt 😄😄😄
Platsen vi valt ligger på sydkusten och heter Bayahibe, ett karibiskt semesterparadis. Här blir det lugna dagar i solstolen och svalkande dopp i poolen eller havet …
Men eftersom hotellet ligger granne med nationalparken Cotubanamà blev det också lite promenader tidiga morgnar och sena kvällar. Gott liv helt enkelt!
Idag fanns möjligheten att täppa till sista möjliga luckan i endemiska arter på ön. Varmt och svettigt, men snart började gamar och andra rovfåglar stiga mot skyn i den tilltagande termiken … det vara bara det att det var fel arter. Troligen hörde vi vår målart ropa inifrån ett skogsparti bakom feta taggtrådsstängsel, men, men … tyvärr tvingades vi lämna innan den behagade ta till vingarna 😥
Efter dagarna vid haitiska gränsen rullade vi mot Sabana de la Mar och Los Haitises uppe på nordöstra delen av ön. Beroende på vägkvaliteten blev det mer eller mindre en heldagstripp genom dominikansk landsbygd. Och ju längre österut vi kommer desto mindre tycks fattigdomen vara.
Kom framåt sen eftermiddag fram till det smått overkliga hotellet Paraiso Caño Hondo mitt i ingenstans och tog en kvällspromenad i omgivningarna.
