Alpjärnsparv är en art som gäckat mig under många år, trots upprepade försök bland annat vid Stenshuvud. Och nu dyker det upp en till synes stationär på Hoburgen. Föreslår en minisemester för Zita, som gladeligen hänger på. Sagt och gjort – snart sitter vi på färjan till Visby …

… och efter några timmars sömn i bilen börjar letandet. Ingen alpjärnsparv vill visa sig vid branten där den setts igår och timmarna går. Så småningom börjar folk ge upp och ge sig därifrån. Det känns inte helt bra, men Zita och jag bestämmer att gå en sväng runt klippan.

Och nere i branten på västsidan meddelar en exalterad Mikael Nilsson att han just haft en bra kandidat och sekunderna efter flyger fågeln upp och sätter sig en kort stund helt öppet – kryss nummer 450 på Sverigelistan!!!! Folk strömmar till och snart hittas den åter på Andraburg i norr, där den kan studeras under säkert en halvtimme av en skara lyckliga skådare. Och med tiden blir det lite bilder också.

Mission complete – och med ett stålande sommarväder blev det några timmars siesta på Tofta strand och senare en öl och god middag i ett pittoreskt Visby.

Vi närmar oss kusten igen, men några stopp får det ändå bli innan vi rullar in i San Francisco, där resan startade för knappt tre veckor sedan … först ut är Del Valle Regional Park, ett känt stake-out för bland annat gulnäbbad skata …

… och vidare till Hayward Regional Shoreline, med bland annat vadare och sjöfågel …

Oerhört vackert och imponerande vyer, men också den plats med mest trafikstockning – Los Angeles och San Francisco inbegripna. Smala vägar och lika många som breda bilar gjorde att vi snart övergav tanken på en vandring i Yosemite Valley, utan letade oss andra mål. Men först en frukost vid Tuolumne Valley …

Många mäktiga vyer som är svåra att dokumentera, men en bild på The Dome är väl obligatorisk …

… ligger uppe i bergen långt ifrån ära och redlighet – då kanske mer än idag – och var under 1800-talet känd som ett syndens och våldets näste, men man lär ha hittat guld motsvarande 34 miljoner US $ här genom åren. Fortfarande står en del av husen kvar – staden brann i två omgångar under 1800-talet – men idag är det en öde spökstad.

I gryningen var Zita och jag på plats vid den spelplats för Sage Grouse jag letat reda på. Svinkallt – inte minst efter de senaste dagarnas ökenvärme – och svårt att veta om GPS:en visat oss rätt. Tyst och stilla – men när ljuset tilltog fick vi i alla fall syn på målarten – och inte mindre än drygt 30 stycken, men nån vidare likhet med svenskt orrspel var det kanske inte. Kul i alla fall och ett fint område med mycket annan fågel …

… och Sierra Nevada där vi hamnade i Aspendell och Lake Sabrina. Mäktiga vyer och långa promenader.

Söta ekorrar, frisk luft och lite av nordiska miljöer … och en eller annan fågel …

… har idag en konstbevattnad golfbana, men var nog för de första nybyggarna en rätt tuff bekantskap …

Drygt fyrtio grader varmt och ingen skugga att finna …

… men vi har ju förstås bilen med högeffektiv AC och de korta fototillfällena ger i värsta fall några svettdroppar i pannan.

Plötsligt, nästan utan förvarning, i ett relativt platt prärielandskap öppnar sig marken och där ligger den i all sin prakt. Det blev många bilder och en kväll och en morgon vid The Rim.

Satt mest och stirrade in i det storslagna eller flanerade längs kanten – men inte heller här syntes kondoren till. Vi fick nöja oss med andra upptäckter …

… var ett av huvudmålen på min bucket list på denna resa med många eftertraktade höghöjdsarter och i tidig gryning var vi på väg. MEN – just när det börjar dra ihop sig spärrar en vägbom vår framfart med informationen att de just denna vecka håller på med avverkning längs vägen och att den därför är STÄNGD!!! Men va i he…vete … – ja, det var bara att styra om planerna och leta nya mål ;( … och det blev Arizona Snowbowl, som med facit i hand fungerade OK …