… där trafiken tog mycket av tiden (10 mil = 4,5 timmar) och blåsten gjorde att vi missade valhajssafarin … men fåglarna trillade in.

… och det var inte bara chokladkullarna, utan skönt strandliv i Alona Beach, spökdjur, endemiska fåglar och en hel del regn.

… där vi tog en Banka-båt till Pandan Island för sällsynta duvor, ugglor och hägrar … och kanske lite sol och bad. MEN – restricted area och helt omöjligt att komma åt någon Mantanani Scops Owl. Däremot lyckades vi se såväl duvor som den fräcka Great-billed Heron OCH – som Zita sa – det var nog den finaste paradisö vi någonsin sett (… hade jag bara kunnat njuta av det).

… var trots allt målart nummer ett. Just denna tupp har levt i Puerto Princesa Underground River National Park i 19 år och börjar bli till åren. Vanligtvis åker man dit med båt, men eftersom en tyfon rörde sig i öster ställdes alla båtar in och vi tog landvägen (6 km enkel väg i kuperad terräng och 30 graders värme) innan dagen ens grytt. Svettigt och faktiskt rätt jobbigt, men belöningen bestod i närkontakt …

Vädret var inte på sitt allra bästa humör och det blev en hel del regnavbrott, men emellanåt sken solen …

Palawan är den ö på Filippinerna som är minst skövlad och längs långa sträckor av vägen från Sabang var det riktigt fin regnskog. Målart nummer två var Red-vented Cockatoo, endem på Palawan, och andra dagen hittade vi två fåglar i den sena eftermiddagen. Kul!

Knappt hade glöggen svalnat och julklappsutdelningen tagit slut innan Zita och jag befann oss på resande fot och trettiosju (37!) timmar efter starten från Landvetter var vi framme i Puerto Princesa på paradisön Palawan. Landade efter ytterligare någon timme i hyrbilen på Daluyon Mountain & Beach Resort i Sabang – vårt hem de fem första dygnen.