Ja, efter det senaste decenniets nedgång för praktejdrar och alförrädare på västkusten var dagens syner magiska – en yngre praktejderhanne simmande jämsides med en gammal alförrädarhanne, så tätt att de till och med kunde samsas på samma bildruta. Plötsligt händer det … Gubbanäsan, Getterön 🙂
… i ett All inclusive-komplex invaderat av kanadensare var välkommet, även om vädret inte riktigt var på vår sida. En hel del moln, lite regn och en frisk bris gjorde att vi inte ens testade poolerna, men … det fanns ju fåglar i krokarna …
… även om den tropiska orkanen Irma hade lämnat sina tydliga spår. De flesta träd som fortfarande stod upp var i stort sett avlövade, mycket av mangroven var utraderad, överallt kryllade det av skräp som vattnet fört med sig och många av öns byggnader var i desperat behov av renovering. Dessutom hade många större fåglar, exv. flamingos, blåst sönder och även av tättingar märktes att de var fåtaliga.
… ett mytomspunnet namn. Här blev det mest sol och bad vid Grisbukten och så förstås en och annan fågelupplevelse, bl.a. mötet med världens minsta fågel. Hannen av bikolibri är fem centimeter mellan sjärt- och näbbspets och väger mindre än två gram (!!), dvs. 2/5 av ett vanligt A4-papper 🙂
… vi skriver redan mitten på oktober, men bristen på frost får björklöven att klamra sig fast och vyerna vid Svarten är magiska i grådiset …
… och hemma på Blåbärsstigen skördar korsspindeln fortfarande vad som finns kvar av insekter …
Efter sex dagar på Hokkaido var det dags att lämna in bilen och äntra Sunflower Daisetsu för transport till Honshu. Märkligt lite folk och bara mat i maskiner, men egen hytt och mycket fågel på havet när dimman emellanåt lättade, bl.a. tre sorters albatross :).
Direkt efter student och sommarlovsstart tog Zita och jag flyget till Tokyo för vidare befordran till Kushiro på Hokkaido – första anhalten på 18 dagars Japanresa. Hämtade snart ut en SUV och styrde mot Lake Furen och boende hos Takeyoshi Matsuo. Vänstertrafik, mycket natur och blandat väder
En av höjdpunkterna var en havstur med Ochiishi Nature Tours, vilken visserligen stördes av en besvärlig dimma – inte ovanligt vid den här tiden på året 🙁
Men, men – bland mycket annat hittade jag så småningom målarten Tufted Puffin! Gött!
Nemuro-halvön hyste åtskilliga par japansk trana och längst ut låg Nosappu, där man i diset kunde skymta öarna ryssarna tog efter andra världskriget. Men roligast var nog de sjungande rubinnäktergalarna 🙂
I Rausu hamnade vi på ett flott hotell med egen onsen och fantastisk mat. Och inte blev det sämre av att världens största uggla – Blakiston’s Fish Owl – hade show efter många timmars väntan …
Roddade så efter en knapp månad ihop en båt ut till Svenska högarna och efter nattkörning och båtfärd i dimma sprack det upp och kryss nummer 440 var ett faktum. Såväl lokalen som knölsvärtan var trevliga bekantskaper – synd bara att alpseglaren som dök upp där tre timmar senare inte kunde varit lite tidigare 😉
… har funnits i tankarna länge, men efter att vi gett en resa dit till Tobbe i 50-årspresent blev det äntligen av – två år försenat. 15 personer mellan fem och sextio tillbringade fem dygn i ett socialt experiment värdigt Lars Norén … nja, kanske inte, men gott väder och gott humör bidrog till succén – det var väl bara fågeltillgången som lämnade mer att önska. Isabellastenskvätta i topp är i och för sig inte att förakta, men efter det var det rätt magert. Dock en mycket trevlig tripp!
Lite blandade bilder från dagarna på ön …
Efter området vid kanalen bar det på juldagen av tvärs igenom landet på helt OK vägar och framåt kvällningen nådde vi Boquete i hällande regn, samtidigt med en miljon andra … Svaret på trafikstockningen kom senare när gatorna fylldes av människor och en påkostad karnevalskortege gick av stapeln. Hamnade med tiden på en argentinsk restaurant där juldagsnatten fylldes av latinamerikanskt sväng … och alla dansade (eller nästan …)
Regn och regn och … satte stopp för vandringen längs Sendero los Quetzales men med Terry van der Voorens hjälp hittade vi såväl häftig natur som en hel del fågel.
En vecka innan julafton stod väskorna packade och snart var Zita, Petter och jag på väg till tre veckors semester i Panama. Från några få graders gråblask till värme och färg.
Snart hade vi plockat ut en SUV från Alamo, vilken lika snart tog oss till Gamboa Rainforest Resort – som namnet anger mitt i regnskogen, där vi bokat in fem nätter. Mycket natur, men också ett besök på den karibiska sidan och så förstås Panamakanalen – direkt inblandad i mer än 10% av världens samlade BNP.
Många fantastiska upplevelser, inte minst två dagar längs Pipeline Road (Sendero de Oleoducto) – en av världens bästa fågellokaler – med Jacobo Ortega, en magisk guide. Men, men … det heter inte regnskog för inget ,,,
