En höst utan att göra åtminstone något besök vid Grötvik i Halmstad känns fattig och när vindarna vred ner på sydost satte jag mig i bilen och rullade dit. Och det visade sig vara ett klokt val, eftersom stationens tredje sparvuggla och säsongens fjärde tajgasångare fastnade i nätmaskorna.
Men av albatrossen som sågs vid Lerjan blev det inget …
… och efter en snabbvisit i Torslandaviken där denna vitgumpade buskskvätta hållit till i ett antal dagar …
… var tanken att i Club300:s regi försöka komma havsfåglarna inpå livet. Ut på ett spegelblankt hav med m/s Tuna Clipper och snart var vi omgivna av horder av trutar, men också stormfåglar, havssulor och en och annan storlabb.
Tyvärr slutade historien där – trots mycket fiskrens och en hel del bilder blev det vare sig liror, stormsvalor eller albatrosser. Men nästa gång …
Fantastiska dagar vid Glommens sten och i Laholmsbukten, men den mindre lira alla fick kanonbilder på saknas fortfarande på fotolistan 🙁
… men sen blev det minsann ett nytt Hallandskryss också – en större beckasinsnäppa i Larssons våtmark 🙂
… Narta Lagoon är ett fågelskådarnas Mecka och egentligen den enda platsen vi besökte där det verkligen var gott om fågel. Här häckar krushuvade pelikaner jämte flamingos, diverse vadare och stora kolonier av såväl småtärna som rödvingad vadarsvala. Fina morgontimmar bättrade på reselistan avsevärt …
Staden Berat är känt för sin medeltida borg och de vita husen som klättrar uppför bergssidan. En trevlig bekantskap på vägen hem från Narta, även om det innebar en omväg på säkert tio mil.
… ja, eftersom det ligger mindre än 25 mil bort passar det ju bra att lägga land nummer 62 till listan av besökta länder. Besökte den idylliska halvön Lini på den albanska sidan av Ohridsjön …
… innan vi rullade över gränsen till Makedonien i den mäktiga nationalparken Galichia. Plötslig dieselbrist skapade en del ångest, men det löste sig så småningom smidigt i Ohrid – för övrigt ett av UNESCO:s världsarv och en pittoresk stad.
… kallas också Skanderbegs udde, efter den store albanske frihetshjälten, och ligger fem mil norr om Dürres. Vindlande vägar över bergen , men också mäktiga vyer, vild natur och skyddade stränder.
… och mellan två rättningshögar rullade bilen till Ottenby där man under morgonen fångat en obestämd rödstrupig sångare, vilken vid släppandet lockade som en MOLTONISÅNGARE.
Rätta är tråkigt, kryssa är kul … så valet var lätt och några timmar senare visar Sverigelistan på 442 arter. Dessutom dök Ölands första KNÖLSVÄRTA upp vid Degerhamn, så det blev ju ett lyckat drag 🙂
Ja, efter det senaste decenniets nedgång för praktejdrar och alförrädare på västkusten var dagens syner magiska – en yngre praktejderhanne simmande jämsides med en gammal alförrädarhanne, så tätt att de till och med kunde samsas på samma bildruta. Plötsligt händer det … Gubbanäsan, Getterön 🙂
… i ett All inclusive-komplex invaderat av kanadensare var välkommet, även om vädret inte riktigt var på vår sida. En hel del moln, lite regn och en frisk bris gjorde att vi inte ens testade poolerna, men … det fanns ju fåglar i krokarna …
… även om den tropiska orkanen Irma hade lämnat sina tydliga spår. De flesta träd som fortfarande stod upp var i stort sett avlövade, mycket av mangroven var utraderad, överallt kryllade det av skräp som vattnet fört med sig och många av öns byggnader var i desperat behov av renovering. Dessutom hade många större fåglar, exv. flamingos, blåst sönder och även av tättingar märktes att de var fåtaliga.
… ett mytomspunnet namn. Här blev det mest sol och bad vid Grisbukten och så förstås en och annan fågelupplevelse, bl.a. mötet med världens minsta fågel. Hannen av bikolibri är fem centimeter mellan sjärt- och näbbspets och väger mindre än två gram (!!), dvs. 2/5 av ett vanligt A4-papper 🙂
