Författararkiv: lasse

MEN …

… det är ändå landsbygden som är Kuba. Här rullar livet på i ett tempo som inte verkar vara högre än det alltid varit och mycket av arbetet sker fortfarande manuellt. Men så avsätter också Kuba, alla gamla amerikanare till trots, det minsta ekologiska fotavtrycket för något land i världen.

    

Zapata

… ett mytomspunnet namn. Här blev det mest sol och bad vid Grisbukten och så förstås en och annan fågelupplevelse, bl.a. mötet med världens minsta fågel. Hannen av bikolibri är fem centimeter mellan sjärt- och näbbspets och väger mindre än två gram (!!), dvs. 2/5 av ett vanligt A4-papper 🙂

    

Västra Kuba

… var målet när vi plockat ut hyrbilen, som gått 11 mil innan vi fick den. Med hjälp av maps.me-appen var det inga problem att hitta och såväl Soroa som Viñales var trevliga bekantskaper, med grottan Che Guevara gömde sig i under invasionen i Grisbukten och fräck natur … OCH kanske inte minst Cuban Tody, som sannerligen gör skäl för sitt latinska namn Todus multicolor.

    

Än är det inte över … men det var nära …

Två mil utanför Ljungby hade en älgko den dåliga smaken att korsa väg 25 när Ulf Löfås och jag kom farande i 100 km/h. Så det blev natten på Ljungby sjukhus, bruten näsa och en del skärskador – ser man bilen förundras man över att vi alls överlevt …

… mitt livs första selfie på Ljungby sjukhus strax efter kraschen …

… och resterna av kraschen någon dag senare …

… och slutligen anledningen till att vi alls befann oss i Ljungby … Sveriges andra sibiriska lundsångare, som visade upp sig fint i vid Triberga läge på Öland innan vi styrde hemåt.

Karuizawa (軽井沢町) …

… heter platsen dit många välbeställda Tokyo-bor flyr när sommarhettan blir alltför pressande. Här tillbringade vi de sista dagarna innan flyget tog oss hem till Sverige igen. En trivsam utflykt på vindlande serpentinvägar till Mount Shirane vid  Nagano, en gnistrande vulkansjö, vackra vyer, ett oväntat möte med japanska makaker och – inte minst – de två fältsparvsendemerna Yellow Bunting och Grey Bunting (som jag av ren slump hittade längs vägen upp).

  

Allt som inte är tillverkat i Kyoto är skit …

… så tycker invånarna i den forna huvudstaden enligt en av guiderna. Nåväl – en väldigt trevlig stad, när man väl fått bilen parkerad inne i gränderna och kunde koncentrerat sig på attraktionerna. Guldpaviljongen, kejserliga trädgårdarna, silverpaviljongen … men också bambuskogar, buddhistiska tempel, underbara miljöer och kaiten sushi (mat enligt rullbandsprincipen). En stad att drömma sig tillbaka till 🙂